Artikkeli

Blogi - Bloggen

Kirjoittajat ovat seurakuntien työntekijöitä ja seurakuntalaisia. Skribenterna är församlingsanställda och -bor.

Barn förstår

2.4.2013 | Kristina Klingenberg

Det är med blandade känslor jag kör till barnkörövningarna. Räcker jag till?
Jag har två olika grupper och sammanlagt 30 sångare.
Full närvaro är det största kravet!


Det hjälper att vara förberedd och att ha ett schema. Hur trött jag än är och hur jag än förbereder mig så blir det aldrig som jag tänkt på förhand men körövningarna ger ändå alltid mycket mer än de tar! Märkligt. Jag kan vara trött inför en övning men går mycket gladare och piggare hem.
 
Med tiotals barnkörår i bagaget (bl.a i Helsingfors, på Åland, i Esse och i  Kronoby) så konstaterar jag att änglarna ofta är med då barnen sjunger och välsignelsen kan ofta vara påtagligt konkret.
 
Jag har för länge sedan slutat att gräma mig över att kanske bara hälften av barnen är närvarande då vi ska sjunga i gudstjänster eller vid andra tillfällen; och att vi då inte alls låter som när vi är på topp under en övning! Det räcker för mig att det inom ramen för övningarna ryms mycken Gudsnärvaro och mänsklig värme, glädje och röstgemenskap. Övningarna kan i bästa fall fungera som små vardagsgudstjänster. Långt senare i livet hoppas jag att barnen knyter an till något som de upplevde under sin barnkörtid. Precis som jag själv har fått göra. Och många generationer barnkörsångare med mig.
 
Inför sångbesök på vårdhem som Ventus, Emeliehemmet, Pettersborg så försökte jag en gång förklara hurudana ställen vi skulle besöka. Alla barn har inte gammelmor- eller farföräldrar på vårdhem. Så jag försökte beskriva äldre mänskor; deras händer kan vara alldeles skrynkliga, någon ser inte så bra mera eller hör dåligt (vi måste sjunga extra tydligt och starkt) och på något ställe möter vi mänskor som kanske pratar för sig själv eller säjer roliga saker. Någon måste kanske vara i dropp osv. Jag hade lite svårt att hitta ord och visste inte riktigt hur jag skulle förklara vad de skulle möta. Mitt i min tafatta beskrivning av äldre mänskor på vårdhem avbröt en flicka mig - hon hade för länge sedan klart för sig vad vi skulle möta.
Hon tittade på mig och sa glatt:
-  Du menar att vi möter sådan som du!
Jag skrattade förståelsefullt och gott! I ett barns ögon är nästan 60 år = nästan 100 år. Och jag tittade på mina händers skrynkliga hud när jag sedan fortsatte att spela till sångerna. Ett av barnkörsbarnens minnen av mig är säkert mina skrynkliga gamla händer.

Ei kommentteja "Barn förstår"

Kommentoi "Barn förstår"

Antamaasi sähköpostiosoitetta ei julkaista sivustolla.

Anna osoite täydellisessä muodossa (esim. http://www.oma-osoite.com)

Tällä toimenpiteellä pyritään estämään lomakkeen käyttö roskapostitukseen.

 

Haluan saada tiedon uusista kommenteista antamaani sähköpostiosoitteeseen.

 
 

Viimeisimmät kirjoitukset