Artikkeli

Blogi - Bloggen

Kirjoittajat ovat seurakuntien työntekijöitä ja seurakuntalaisia. Skribenterna är församlingsanställda och -bor.

Tankar bland orgelpipor, vällbräden och abstrakter

20.9.2013 | Kristina Klingenberg

Under den senaste veckorna, i drygt en månads tid har jag tillsammans med min kollega Christian och kantorerna Ritva, Tuula, Tuomo och Janne samt min man Bo-Göran och grannen Jens och ett flertal andra hjälpsamma mänskor fått vara med och ta fram två historiskt gamla orglar - dvs båda är från 1800-talet och hisnande dryga 130 år gamla.


Både munskydd och handskar har gått åt men visst har jag också med bara händer fått hålla i orgeldelarna som är otroligt intakta efter 70 års användning och 60 års förvar! Nu när vi håller på att packa ner alltihopa igen så är det lite svårt: alla fascinerande delarna, inte bara orgelpiporna, är så gediget gjorda och alla har sin historia att berätta - det känns som om de inte fått berätta färdigt. Medan vi jobbat - putsat och packat - har vi då och då drömt om hur dessa instrument kommer att låta. Frågorna är många - kommer vi att höra dem under vår livsstid? Hur låter de? Alla orglar är nämligen unika.

Jag tänker att det är lite som med röster. Gamla röster har ofta djup och klang och något speciellt. Jag hör inte till dem som bongat historiska orglar runtom i Europa men jag har haft förmånen att få lyssna till en del i samband med bl.a. körresor. Med kyrkokören var vi i Holland för några år sedan, och min kollega Christian tog oss med till en kyrka med en 1800-tals orgel. Den hade en klang som talade direkt till själens djup och som man inte glömmer i första taget. Den hade också en doft av gamla trädelar. Mekaniken hade biljud men också biljuden var charmiga på sitt sätt.

Jag kan tänka mej Guds tilltal som en uråldrig orgels klang, mångbottnad och djup. Men också som ett gitarrackord eller en celloton. Allt som har ljud och klang förmår inte beröra eftersom vi mänskor upplever ljudvärlden så väldigt olika. Därför kan inte Guds tilltal jämföras men en speciell sång, en speciell ton eller  en  speciell klangvärld.

Denna bloggs tankar använder jag i en aftonandakt i Yle onsdag 25.9 och därför är här några frågor inför aftonbönen (kan lika väl vara inför morgonbönen):

Vad är det vi behöver? En tröstande stämma? En stämma som ger själen och kroppen och anden ro? Eller en stämma som ger oss en ny inriktning? Någonting överraskande och oväntat? En tydlig stämma som leder oss framåt? Eller en stämma  som påminner oss om hur nära Gud är?   
Registerantrag  
Medan du lyssnar till musik du tycker om kan du be

Luthers morgonbön (om det är morgon):

Jag tackar dig, Gud, min Fader i himmelen,
genom Jesus Kristus, din käre Son,
för att du i natt har skyddat mig från allt ont och farligt.
Jag ber dig att du förlåter mig mina synder
och i dag bevarar mig för synd och allt ont.
Låt mig leva efter din vilja.
Jag överlämnar mig med kropp och själ i dina händer.
Låt din heliga ängel vara med mig,
så att det onda inte får makt över mig. Amen.
 
Luthers aftonbön (om det är kväll)

Jag tackar dig, min himmelske Fader,
genom Jesus Kristus, din älskade Son,
för att du denna dag har bevarat mig genom din nåd.
Jag ber dig att du förlåter mig alla mina synder
och att du denna natt bevarar mig genom din nåd.
Ty jag överlämnar mig med kropp och själ och allt i dina händer.
Låt din heliga ängel vara med mig,
så att den onda fienden inte får någon makt över mig. Amen.
 
Och somna så genast med glädje.

Ei kommentteja "Tankar bland orgelpipor, vällbräden och abstrakter"

Kommentoi "Tankar bland orgelpipor, vällbräden och abstrakter"

Antamaasi sähköpostiosoitetta ei julkaista sivustolla.

Anna osoite täydellisessä muodossa (esim. http://www.oma-osoite.com)

Tällä toimenpiteellä pyritään estämään lomakkeen käyttö roskapostitukseen.

 

Haluan saada tiedon uusista kommenteista antamaani sähköpostiosoitteeseen.

 
 

Viimeisimmät kirjoitukset